Tycker det hade varit ascooolt om man kunde lyfta på ena ögonbrynet! Det ska jag försöka klara innanjag fyller 40!

Efter att ha kollat på Glee, tagit en nap, druckit en kopp kaffe och rökt en ciggeligg känner jag mig redo att ta tag i mitt pluggelilugg. Skulle ju hållt tal i fredags så nu måste jag verkligen skriva det också. Hoppas det går bättre än i torsdags då allt jag skrev var:

DÖDSSTRAFF

Typ ingen jättebra sak


Berättade ju dessutom att jag gick och gömde mig från min brutala lärarinna hela fredagen, och tänka sig jag lyckades med nöd och näppe, biggest achievement of my life tyyyp.  Hela dagen lyckades jag undvika henne genom att använda Nina som spion och gömställe. Problemen kom när jag skulle hem...

Jag går på bussen på samma gamla vanliga ställe, funderande över vad jag ska äta som mellanmål när jag kommer hem (popcorn ofc) och är allmänt nöjd med livet. Bussen är såklart överfull så jag ställer mig vid utgången och bussen rullar på. Två hållplatser senare ser jag till min stora förtvivlan att lärarinnan ska gå på samma buss som jag befinner mig på och drabbas av panik. Borde man springa av bussen eller vara en man och låtsas som ingenting och bara: Jag bryr mig väl inte, jag är ju en rebel without cause. Jag bestämmer mig för att vara en riktig man och står kvar medan den enda utgången stängs och ser hur läraren går på bussen. Då kommer en tjej kånkande på en stor väska, förbannar folkmassan och skriker "KAN DU ÖPPNA HÄR BAK!?" Chauffören öppnar dörren, kvinnan går av... och jag, en riktig rebel, springer så fort jag kan av bussen och väntar i 15 minuter på nästa... misstänker att min neuroticism har gått för långt...